...crap

Börjar gå in på fel spår igen...vill verkligen inte, orkar verkligen inte! kan ingen! Ingen hjälpa mig? Någon borde det väl finnas?! Sitta på sitt rum, instängd med blandade känslor dag ut och dag in. Inte undra på att jag mår som jag gör! Vill bara inte att det ska bli värre, gå tillbaka till dåliga vanor, jag vill inte...Har bara ett mörker i mina ögon, ser ett litet ljus nångång ibland, när dom efterlängtade helgerna kommer, när jag får åka ner till friheten, till en älskad familj och miljö och ha myskvällar med dom speciella. Har det perfekt med familjen i Mora också, men det är som sagt omgivningen som tar död på mig. Har inte lust att gråta bort dagarna...vill inte, orkar inte.
Jag saknar min bror, ja, ja Robin kommer upp till Mora i helgen,han räddar mig! jag saknar han så fruktansvärt, får tårar i ögonen när jag tänker på hur mycket jag saknar honom och mamma. Vill ner, vill bort.
Förlåt men jag klarar inte av att ha en positiv inställning längre, jag kan inte, men jag vill. Det går inte.
Har bara en mörk framtid i huvudet. Om det bara fanns några här, som kunde göra allt bra, lyssnat, ha vilja, lägga ner energi. Nej det går inte, varför skulle det gå Emmelie? Åh patetiskt!
Vet inte hur många dagar det ska behöva ta innan jag bryter ihop totalt, och faller ihop i sängen och bara gråter, gråter till sömns, falla ner från stegen jag har försökt klättra upp för ett tag nu. Vill bara att någon ska bry sig, absolut inte tycka-synd-om-Emmelie-bry-sig, utan bry sig. whatever! Jag får också ta initiativ, men jag behöver somsagt en hjälpande hand för att klara av det,....Nog om det här, fått ut lite av mig nu, så nu är det väl dags för sängen och tvn eller nått.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0