Kan man bli mer less nu eller?! Jag tror fan jag har nått botten idag.
I början av dagen kände jag mig räddad, redan igår faktiskt. Alltid passade in nästan så perfekt att det inte kunde vara sant. Tiden var perfekt tajmad, dagen likaså, och så kommer mardrömmen för tredje gången. Första gången  var körd, men jag fick ett nytt hopp, men även den krossades och nu tänkte jag såklart tredje gången gillt! Det brukar ju oftast vara så, så jag hade inga bekymmer alls. Men så får jag ett samtal nu att jag inte kan göra det här. Nu är jag så jävla arg att jag skulle kunna slå sönder något. Ni kan aldrig förstå min ilska nu. Jag har väntat och väntat på det här, att det någon gång ska bli klart och jag verkligen har klarat mig. Men nej! Emmelie ska få hinder hela tiden, och inget ska fungera så som jag vill. Jag hade sett allt framför mig, hur jävla bra det skulle bli med alla närbilder och zoomningar på tatueringen. Ljudet av tatueringsnålen som sakta tar sig fram genom huden. Nej nej, nu får jag nöja mig med tråkiga jävla babbelvideos, om ens det blir av. Helvete är nästan allt jag har och säga om det här. Som sagt funderar jag på att lägga ner precis allt! Jag har försökt och försökt, det här är tacken! så TACK!! -.-