I fredags tog allt slut. Skolan är nu slut för alltid och det har varit både glädje och tårar.

Igår tog jag mitt pick och pack och bilade upp med Matte till Åmål, där jag nu kommer bo framöver.

Att säga hejdå till familjen är nog det jobbigaste jag vart med om, och veta att Ville kommer växa och knaka så det står härliga till, även om de bara skulle vara så att de är 3 veckor tills vi ses eller 3 månader så känns det som att jag borde vara med när han utvecklas och blir äldre. Jobbigt är även att här kan jag inte ringa att samtal och åka iväg till en kompis. Jag har absolut ingen här i närheten, och det svider väldigt mycket.

Men vi får göra det bästa av situationen. Jag och Matte kommer nog försöka få så många resor som möjligt till alla nära och kära.