Helt chockerande hur humör kan ändras så fort! Från att ha ett leende som inte går att få ner till att man sitter och gråter?! Hmm...Ska jag vara ärlig? Jag är livrädd, det är jag verkligen. Men för vad? För att livet kanske rättar till sig? För att man kommer få någonting att göra? För att man kanske kommer lära sig mer inom yrket man är intresserad av? Eller är det för att man inte kommer få träffa sin livs kärlek varje dag? Är det för att jag aldrig har haft ett riktigt jobb förut? Ett möte? En intervju? Pengar finns inte, dom kommer inte, men jag behöver dom så väl!
Nu ligger jag sjuk också. Bara att vara tvungen att säga att man inte kan ses efter första förfrågan till ett möte tog ju hårt. Det kom så plötsligt, jag var inte beredd. Det kändes som att slag. Men det finns inget att göra. Nästa vecka blir det antagligen en resa ner till Stockholm/Bålsta, det återstår att se. Planering måste finnas, annars blir jag galen...
Jag hoppas bara att det här löser sig, som vanligt består mitt huvud av alldeles för många tankar. Tankar som sakta men säkert bryter ner mig...

Jag måste skriva av mig! Måste skryta! kan inte sluta le! kan inte få bort pirret!
Jag ansökte till ett fotografassistent/lärlingsjobb nyligen, sista ansökningsdag är 16 oktober, men king som man är har man redan fått svar från den här underbara personen, hon vill boka in ett möte! Hon fastna för MIG! Av alla så skrev hon till mig! Innan ens sista ansökningsdagen var kommen! HALLELUJA!
Jag är nervös! Jag vill bara att hon svarar vilken dag hon vill ha mötet, jag är pepp, jag är redo, jag vill satsa!
Kan bara säga att jag är jävligt glad! även om jag inte har fått det här jobbet än så är jag så jävla glad för att få ett sånt svar!
Puss puss puss på allt!

Igår kväll hittade jag mitt drömjobb...assistent...mer än så säger jag inte, jag vill ha det för mig själv ;)
Hela morgonen har jag suttit och skrivit personligt brev och gjort om hela mitt cv, nu saknas det bara en bifogad bild på mig sen är det klart för att skicka iväg, men det får bli imorn...Jag är helt pirrig, nervös och rädd, det känns som att det är livets chans för mig, vilket det är också, men det känns som att det är mycket som står på spel...jag vet inte riktigt...håll en varsin tumme åt mig! ;)

Jag är grymt sugen på Pasta Carbonara á la Hoffback...*hoppas* ihhih

Bild från projektarbetet, jag älskar den!

Snart är det val...och herregud! Jag vet fortfarande ingenting om den här jävla politiken, är inte ett dugg intresserad, trots att jag får rösta nu. Jag är väldigt lätt att övertala i och med att jag inte orkar ta reda på vad de olika partierna vill. De värsta är ju att ett parti kan verka väldigt bra, men hur mycket kan man lita på dem? Hur mycket av det de lovat kommer de göra något åt? Det här gäller våran framtid och det skrämmer mig, kommer man välja fel? Jag menar, en röst betyder ändå väldigt mycket! Skrämmande!

Det finns bara EN person på jorden som jag älskar mest, som jag lever för och som jag aldrig accepterar att förlora! Utan den personen är jag tom, ensam och inte hel, Tyvärr kommer jag aldrig någonsin kunna visa dig hur pass mycket du betyder för mig och hur mycket kärlek jag bär på...omöjligt! Däremot hoppas jag att jag visar tillräckligt för att du ska förstå... Jag kan inte och vill inte tänka mig någon annan än dig älskling, du är mitt allt, mitt liv, min kärlek. Kan inte finna ett bra ord som beskriver min tacksamhet för att du finns i mitt liv! Jag är som lyckligast när jag får vara med dig Jag älskar dig obeskrivligt mycket Mattias!

Drog ner till Arbetsförmedlingen, trodde jag skulle få pengar men det visade sig vara krångligare än så.
Följa deras hårda krav, tänka annorlunda, ny jobbcoach och fixa jobbpraktik för 138 kr/dag? PPPFFFH!!! Då söker jag så gäärna jobb på en gång...Tänk vad allt ska va så svårt nu för tiden?! Jag vet knappt in eller ut med alla dessa svårigheter livet består av!

Nu har jag "uppdaterat" min kropp!
Tyvärr vart det inte min eferlängtade text i och med att den aldrig skulle funka på ryggen, och det är nog bara där jag kan tänka mig den! MEN! den ska finnas på min kropp någonstans! Maybe när man har strl size 0, så man kan börja fundera och kunna tänka sig att ha den på andra ställen?!
Anyways! Vi började med att fylla i mina körsbärsblommor, och damn it, vart ju som en helt ny tatuering! Love it!
Under tiden Jimmy fixa de satt jag och mami och bläddra i tidningar...och Tadaa!! där dök de upp en nice grej va!
Jag bad Jimmy göra den till sin grej och wiiips så hamna den på min fotled!
Det är då en utblommad maskros som symboliserar att jag nu är fri och får göra i princip vad jag vill med livet!
Den vart söt och speciell, ännu där säger jag Love it!

Dagarna flyger iväg samtidigt som det går segt som bara den!
Jag har åkt bussar, besökt min kära familj i Mora, träffat Emma, klippt mig kort, besökt Hamra, åkt tåg, sett en skvätt av Uppsala, hamnat i Bålsta, sökt jobb i Jakobsberg och barkarby...vilket är mina enda hopp nu...Jag känner att Åmål är kört! kört som fan! Jag känner att jag vill bygga om Åmål och göra det till en storstad med mycket kommunala alternativ! Ett jobb på Lindex i Barkarby lät lovande vilket jag hoppas på också på ett sätt eftersom jag är fattig och det är på tiden att jag blir mer vuxen. Men damn it, jag trivs som fisken i vattnet i Åmål med min kära. Jag vågar inte ens tänka tanken att va ifrån han längre än två veckor som det blev denna gång, jag står ju fan knappt ut! Detta kallas tortyr...
Men what to do, what to do? Jag har inte så jävla många alternativ och välja mellan längre! Mina planer vart inte riktigt som jag tänkt! Det är inte så lätt att få in en fot någonstans i dagens pissiga samhälle!

Nu är det iallafall två, eller tre med idag, dagar kvar tills jag får en ny älskling uppsmackad på ryggen, och ifyllda körsbärsblommor. Guueeööött!
Väntar på att Sandra och Johanna ska komma hit. Inte mycket mer! Robin kommer hem idag också, så äntligen får jag tillbaka min älskade Flower by Kenzo parfym som jag saknat i ett halvår...
Prupp!