Dagarna flyger iväg samtidigt som det går segt som bara den!
Jag har åkt bussar, besökt min kära familj i Mora, träffat Emma, klippt mig kort, besökt Hamra, åkt tåg, sett en skvätt av Uppsala, hamnat i Bålsta, sökt jobb i Jakobsberg och barkarby...vilket är mina enda hopp nu...Jag känner att Åmål är kört! kört som fan! Jag känner att jag vill bygga om Åmål och göra det till en storstad med mycket kommunala alternativ! Ett jobb på Lindex i Barkarby lät lovande vilket jag hoppas på också på ett sätt eftersom jag är fattig och det är på tiden att jag blir mer vuxen. Men damn it, jag trivs som fisken i vattnet i Åmål med min kära. Jag vågar inte ens tänka tanken att va ifrån han längre än två veckor som det blev denna gång, jag står ju fan knappt ut! Detta kallas tortyr...
Men what to do, what to do? Jag har inte så jävla många alternativ och välja mellan längre! Mina planer vart inte riktigt som jag tänkt! Det är inte så lätt att få in en fot någonstans i dagens pissiga samhälle!

Nu är det iallafall två, eller tre med idag, dagar kvar tills jag får en ny älskling uppsmackad på ryggen, och ifyllda körsbärsblommor. Guueeööött!
Väntar på att Sandra och Johanna ska komma hit. Inte mycket mer! Robin kommer hem idag också, så äntligen får jag tillbaka min älskade Flower by Kenzo parfym som jag saknat i ett halvår...
Prupp!